Ledbruten, nedbruten... nej då!

När jag hade kommit i mål efter Öppet spår var jag aningen ledbruten. Det rörde sig i huvudsak av skavsår och kramp. Stel var jag också för den delen. Hade det varit ett tillfälle som det varit skoj att ha filmkameran framme så var det nog då.

En höjdare var när jag duschat och skulle sätta på mig byxorna. Jag var extremt stel och det var jobbigt att böja på ryggen för att hålla i byxorna, samtidigt var det jobbigt att böja på benet för att komma upp till nivån jag höll byxorna i. När jag väl satte i foten i byxbenet fick jag kramp i ljumsken vilket ledde till att jag föll ihop i en hög på golvet. Det tog lång tid på sig att få på sig kläderna kan jag lova.

Igår var jag fortfarande stel i ryggen och öm i axlar och nacke med lite huvudvärk som påföljd. Grejen är att jag inte alls var så stel som jag trott och trött var jag bara i huvudet, vilket säkert berodde på att det hänt mycket de sista dagarna.

Idag känner jag fortfarande av nacke och axlar, är lite trött i huvudet men annars är jag ganska pigg. Är sugen på att träna för att få lite blodgenomströmning. Det är härligt att känna träningssug, motivation och allt det där. Det trodde jag faktiskt inte att jag skulle så nära inpå Öppet spår.