Måndagsmorgon

Jag vaknade till en riktigt grå måndagsmorgon i Karlstad. Egentligen ville jag ligga kvar i sängen men någon håll på och borrade i betongväggarna i lägenheten bredvid. Efter sisådär tio minuters borrande insåg jag att det inte bara var ett par hål som skulle göras så jag gick upp.

I köket möttes jag av ett halvtomt kylskåp och jag kunde ganska så snabbt konstatera att det inte fanns något bra att äta till frukost. Jag tittade ut igen på det grå och suckade. Usch vilken morgon.

Men NEJ, så får jag inte låta mig tänka. Det är egentligen ingen dålig morgon. Det är bara jämngrått ute och jag råkade vara för trött igår för att orka handla. Anledningen till att jag var så trött var ju en bra och trevlig helg med Noraresan på lördagen och tio mil härlig cykling på söndagen. Det är ju helt klart värt att kylskåpet är tomt då.

Jag klurade lite och kom på idén att äta den stackars bananen som såg övergiven ut i fruktskålen, packa ner en termos i ryggsäcken, svänga in på affären och köpa frukost att stoppa i väskan och sedan trampa iväg någonstans för en frukostrunda på MTB.

Jag började min dag med en sväng längs vandringsleden som går utmed älven fram till Jacobsbersgsbron. Jag tycker väldigt mycket om den stigen och naturen omkring. Tyvärr har det tidigare i år varit för mycket mygg för att man ska kunna stanna. Då har det bara gällt att köra på så gott det går.

När jag kört över bron visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. In i Mariebergsskogen är cyklar tydligen inte välkomna och det känns lagom trist. Det var visserligen bra för hade jag åkt in i mariebergsskogen hade jag missat pilen med texten ”Elljusspår” som finns på andra sidan vägen.

Tänk att jag bott här nästan hela mitt liv och ändå inte vetat om detta elljusspår. Det märks att det där med att vara ute och röra sig är ett relativt nytt påhitt från min sida. Jag passade på att utforska skogen lite, det fanns en hel del små stigar att följa.

Någon stans mitt i lekandet såg jag något som fångade min uppmärksamhet totalt. En övergiven fotbollsplan. Jag körde ner dit för att kolla in den. När jag ser en sån där sak så funderar jag på vilka som använt den, vilka det var som övergav den och när det hänt. Det är lite samma sak med stigar. Vem har gjort stigen? Vem använder den och i vilket syfte?

Jag vet själv att det går fort att bygga upp stigar, jag provade en sommar i stugan. Varje dag gick jag på samma ställe genom skogen och i slutet av sommaren fanns där en stig. Jag vet också att stigar kan försvinna snabbt. Nu när jag sällan går på min stig får man titta ordentligt för att se att den verkligen finns där.

Jag passade på att äta frukost på en berghäll i skogen innan jag tog en vända på vägen som går runt gamla flygplatsen. Kroppen var trött idag och det var trevligast att finåka och tänka, njuta av naturen och upptäcka nya saker.

På hemvägen passerade jag genom stadsträdgården, den avspeglar årstiderna bra. Dock måste jag säga att jag tycker skogen gör ett bättre jobb.

Väl hemma var jag vrålsugen på kaffe, inte konstigt med tanke på lukten när jag passerade Löfbergs lila. Det låg ett brev och väntade på mig. inuti fanns mitt tjejklassikerdiplom. Kul att ha, även om det är den stora klassikerns diplom som jag suktar efter.