Ännu en vecka...

har passerat. Det är svårt att sammanfatta en vecka så här på söndagen för det är lätt hänt att veckan blir beskriven på ett sätt som påverkas mycket av humöret och måendet just för tillfället. Idag är jag inte helt på topp, jag är trött och det regnar ute. Dock ska det påpekas att jag absolut inte mår dåligt. Jag är bara lite sömnig och grå.

Den här veckan började med att jag mådde riktigt uselt och minns jag inte fel provade jag mig på en 36-timmarssömn bara för att slippa lite av det vakna ältandet och virret i huvudet. Så vände allt i och med att jag började läsa lite om utbrändhet vilket öppnade för konstruktiva tankar och en MTB-tur där jag mådde gott. Det handlar inte riktigt om att må sådär på topp som jag kan när jag är frisk men det handlar om att må så bra som möjligt där jag befinner mig nu. Att orka leva här och även kunna ha drömmar framåt. Framförallt handlar det om att jag känner glädje som kommer inifrån, inte bara sådan som kommer från saker som händer omkring mig.

Det är lite slitsamt att bygga upp sig själv på nytt, lära känna en nyare version av sig själv, någon lite annorlunda jämfört med tidigare. Därför är det inte konstigt att jag blir trött. Dock har jag varit mindre trött nu de senaste dagarna och det är jag väldigt tacksam för.

Jag har varit ganska så social och det är kul att jag fixar det utan att hjärnan ska gå på högvarv. Jag hade tänkt att avsluta veckan med en extra bra social grej men det blev inte så. Det berodde inte på mig, min del i det hela har jag klarat av. Kanske blir det nästa vecka istället. Får väl gå och nervöstänka lite till tills dess.

Jag kan ju passa på att skriva att det finns en del kanonmänniskor omkring mig som är underbara att ha i livet. Jag hoppas de vet om det. det tror jag att de gör. När jag är någorlunda pigg är jag nog rätt bra på att berätta det. Jag väljer att njuta av de som finns här och inte fundera så mycket på de som funnits en gång. Det är här jag lever och här jag ska fokusera för att ta mig vidare.

Träningsmässigt har den här veckan varit kanon. Det blir inte riktigt så mycket träning som vanligt vilket först och främst beror på att jag sov och mådde dåligt de två första dagarna. Onsdagens MTB-tur visade på att min kropp har en styrka jag inte känt av tidigare. Efter det har den levererat på ett helt annat sätt än att jag är van vid och jag är väldigt positivt överraskad. Jag känner mig stark och jag tror att får jag bara må bra i huvudet och inte bli stressad kommer det lossna med både det ena och det andra. Framförallt ska det påpekas att träningen varit rolig!

Både simning, löpning och MTB har funkat underbart de senaste dagarna. Under veckans korta långpass snittade jag hela 20 sekunder snabbare per kilometer jämfört med två veckor tidigare och det gör mig glad. Det finns något där inne som väntar på att komma fram. Hoppas det försvinner fler sekunder med tiden. Det är visserligen inte så bråttom, jag ska njuta av att jag känner mig pigg i kroppen först och främst. Roligt är också att jag känner mig mycket mer återhämtad efter passen än tidigare, även om kroppen då och då påminner mig om att jag tränat genom träningsvärk.

Ja, träningen har känts kanon de sista dagarna. Det enda negativa är att det ibland varit svårt att komma ut. Det finns så mycket jag vill göra men begränsat med tid och ork. Fortfarande har jag tex inte kommit ut på dagens backpass, men det kommer bli av innan natten. Det är jag säker på. Skorna har i alla fall fått en impregneringsbehandling så de är redo för leran där ute. Frågan är om jag kan lura med mig något sällskap i ösregenet eller om jag blir ensam. Jag älskar att springa i regn men jag har förstått att alla inte gör det.

Snart kommer en ny vecka, jag hoppas den blir en bra och positiv vecka för mig och för alla de där viktiga personerna i mitt liv. Ja för alla förresten, det gäller ju att sikta högt!