... för jag är så glad att det bara spritter i kroppen. Jag mår finemang och nu väntar en ny dag.
Jag har varit väldigt social på slutet, träffat nya och gamla människor. Det har känts bra, eller jättebra. Jag kanske inte mår riktigt lika bra när jag vurpar och flyger med ansiktet före i riset, men det är smällar man får ta. Mina ben med rivmärken och blåmärken påminner om modern konst och jag ler när jag känner hur det svider. Jag lever i allra högsta grad!
torsdag 28 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ta en öl och lugna ned dig.
Ja, ja, nu vill han att jag ska börja med alkoholen också!
Ja, ja, nu vill han att jag ska börja med alkoholen också!
Skicka en kommentar