Fröken Larsson flyger!

Ja, det är nästan så det känns ibland, som om jag flyger. Idag genomförde jag ett backpass där jag till min förvåning sprang och sprang men aldrig blev helt slut. Jag var helt enkelt för lätt, för stark, för pigg, för glad, för peppad, för fokuserad, för energisk.

Jag har ibland lite ångest inför Lidingöloppet. Hade jag inte bestämt mig för att genomföra klassikerna hade jag helt klart inte vågat ge mig in på det där loppet, men nu är det som det är och jag ska runt, det är bara så.

Det verkar inte som motionslopp är min grej annars. Bortser man från klassikerloppen har jag inte genomfört ett motionslopp sedan NSR för ett år sedan. Jag tränar ju mest för att jag tycker om det och det är väldigt roligt att sätta upp mål och utmana sig själv.

Efter flygturen idag som också kan kallas backpass är jag i alla fall mer laddad inför LL och jag hoppas verkligen att jag ska få genomföra det som jag kan tänka mig bli en lång pina. Det är bara en dryg månad kvar och jag vet inte alls om jag kan kalla mig redo på något mer sätt än att jag är helt bestämd på att jag kommer ta mig runt. Det bör väl egentligen vara det viktigaste så en bit på vägen är jag allt.

I morgon är en viktig dag för fröken Larsson så jag ska försöka få lite sömn, men det är svårt med en kropp som verkar gilla att flyga.