Även jag kan bli så förbannad att jag kokar....

Jag tror själv att jag är en person som viasar upp ett lugnt yttre. Det finns tillfällen när detta frångås förståss. Framförallt kan jag tänka mig att vissa personer uppfattade mig som stirrig i Motala för några veckor sedan, andra, väldigt få, har sett mig otroligt ledsen, uppgiven och deppig.

De flesta gångerna jag inte är lugn är jag nog glad, sprallig, hoppig, har svårt att sitta still, skrattar, ler och beter mig som allmänt påtänd. Det har faktiskt påpekats mer än en gång att jag verkar gå på droger, flera gånger har det kommit från personer som själva är inne i den svängen. De om några borde känna igen tecknen. Eftersom jag tycker det låter så löjligt med att vara "hög på livet" vill jag inte använda det uttrycket för att förklara mitt tillstånd, så jag säger bara att jag är en allmänt urflippad person.

Väldigt få personer har sett mig förbannad! Arg, så det kokar, så jag skakar, så det bara rycker i varenda nerv att utföra nån fysisk handling. Förbannad så jag slår och skriker och sparkar och beter mig galet. Visst blir jag arg ibland, men det visar jag inte utåt. En svaghet i min personlighet. Jag skulle gärna vara lite mer utåtagerande, men tyvärr är jag bra på att lägga band på de känslorna.

Idag fick jag ett jätteutbrott på insidan, men så klart inget på utsidan. Jag var hungrig och trött och satt i bilen efter att inhandlat ett tält. Jag har tendensen att surna till när jag är hungrig.

Ett snabbt beslut resulterade i att jag hamnade vid drive in beställningen på McDonalds på Wåxnäs. Jag ville ha en McChicken och den beställningen togs emot. Framme vid första luckan betalades det för maten men i nästa lucka informerades det om att BigMacen skulle dröja fem minuter. "VILKEN JÄVLA BIGMAC", tänkte jag. Men ur munnen kom nog, "jaha, det har nog blivit nåt fel för jag beställde McChicken". Den skulle tydligen också dröja så det var bara att vänta.

Väntade gjorde jag, ganska länge, kanske tio minuter (under den tiden hade någon i personalen varit ute och frågat vad vi beställt). Då var det dags att gå in och fråga efter maten. Det visade sig att den inte ens var beställd att läggas i fritösen. I en sån situation finns det bara en sak att göra enligt mig. Tyvärr är det inte att skälla ut personalen och förklara dom som totalt värdelösa utan det är att be om att få pengarna tillbaka och aldrig mer handla där.

Jag hade så gärna fått ett utbrott där och då, men jag kan inte. Jag är totalt hopplös på att visa sådana känslor. Jag tänkte att personalen var riktiga puckon, jag fattade inte vad de höll på med och jag var riktigt förbannad över att de inte ber om ursäkt när de gör bort sig. Någonstans där inne finns det ändå en röst som stoppar mig, som ber mig hålla tyst. Som säger att jobbet på McDonalds inte alltid är så lätt och som uppmanar mig att inte göra någon annan ledsen. Jag är en riktigt blödig tönt ibland och det irriterar mig!