Midnattspromenad

Ibland känns livet hemskt tungt. Så är det nog för de allra flesta. Ibland är det omöjligt att sova och tankarna rusar runt.

Just nu har jag extra svårt att rensa i tankarna och det gör att det är svårt att få någon ordning på sig själv när det börjar snurra i huvudet. Då är det ingen idé att sova, det är lika bra att gå upp och göra något annat.

I natt valde jag att gå en promenad längs älven. Natten var inte helt mörk. Uppströms var himlen rosalila och träden längs vattnet avspeglade sig på den nästan helt stilla ytan. Jag har gått där så många gånger förut, mest gånger då jag behövt rensa i tankarna. Bara att gå där ännu en gång väckte ett stort vemod.

Jag funderade över var jag kommit sedan dess, sedan de gångerna jag haft de andra tankarna som snurrat. Det ledde bara till mer funderingar, fler tankar som snurrade runt och mindre begriplighet av hela situationen.

Till slut ville inte huvudet vara med alls mer och då var jag ensam med gråten. Jag bara gick och gick och grät och det var fruktansvärt skönt.

Nattliga promenader kan vara otroligt helande.