Inför Öppet Spår

Hur sammanfattar man en hel vinter med en blogg?
Ingen aning så jag tror jag skiter i det. Jag kan ta upp några småsaker istället. Jag har varit sjuk, sjuk och sjuk. Jag har flyttat, fått en ring på fingret och blivit 30 år. Jag har varit på några små resor i landet och jag har mått riktigt bra. Sådär ja!

Laddningen inför min avslutning av klassikern, Öppet spår, har varit ganska kass men om en vecka ska jag ha tagit mig de nio milen och sitter trött men lycklig i bilen. Så måste det bara bli. När jag väl har varit frisk har det inte gått att träna på det sätt man kan önska sig eftersom snön lyst med sin frånvaro. En stor eloge skall dock Grava SK och SISU Forshaga ha för att de haft konstsnöspår. De har varit korta men dock exixsterande.

Jag var på resa till Långberget och jag hann med en skidlektion, sedan fick jag influensan. Det kan vara så att det är den skidlektionen som gör att jag klarar Öppet spår. Jag lärde mig nämligen massor och jag har inte sveriges kassaste teknik längre. Möjligtvis är det den näst kassaste.

Igår fick jag till ett långpass med. Mamma och jag åkte i drygt fem timmar. Vi tog det lugnt och till min stora lycka har jag inte en uns träningsvärk idag. Det är bra för självförtroendet att inte bli ledbruten av långpasset.