Öppningsblogg, gårdagens blogg i repris!

Det är onsdag idag vilket innebär att vansinnessimningen närmar sig med jättekliv. Har jag fixat boende? Nä, så förutseende kan man inte få vara. Bara att jag är anmäld och har klart för mig hur jag ska ta mig dit tycker jag är att vara förberedd nog tydligen.

För att förtränga den gnutta oro som boendefrågan ställde till med bestämde jag mig för att all mobil- och MSN-kommunikation fram till tio skulle genomföras på tyska. Eftersom jag enbart pratade med personer som hade en ännu mer bristfällig språkkunskap än vad jag har så blev det hela väldigt intressant och jag förstod att det här kommer bli en bra dag! Så bra att jag var tvungen att ge mig ut på en förmiddagsrunda i joggingens tecken.

Jag har varit vettig nog att packa med mina Newlinetights som är jättesköna. Jag blev så glad när jag såg det. Sen blev jag fundersam eftersom de var vitfläckiga över hela rumpan. Det visade sig att jag har snabbtvättat dom efter senaste användandet med lite dextrosoltabletter kvar i rumpfickan. Förmodligen vill inte huden tillgodogöra sig sockret i byxorna. Synd, för annars hade det kunnat vara läge att använda mitt misstag till alternativt energiintag vid träning. Jag hade kunnat bli rik! Kanske borde man forska lite i hudcellernas osmosiska process. Det kan ju finnas något sätt att manipulera det hela på.

Ja, ja. Färdigtjatat om det. Jag tog mig ut i skogen och det var precis så där underbart som man läser i töntiga beskrivningar om löpning. Solen, temperaturen, naturen, ja allt, till och med smultronlukten fanns där. Det bara flöt på och jag njöt till fullo. Tankarna svepte iväg. Jag minns att jag tänkte på att det var precis två år sedan som jag stod och bakade en 75-personers bröllopstårta i tre våningar. Jag tror inte att jag bakat någon tårta efter det. Allt har varit rörigt. Där ute i skogen lovade jag mig att ta upp min vana att baka tårtor igen. Tårtor som jag sedan åker till någon jag gillar och ger bort. Själv tycker jag inte om tårta men jag gillar att baka och det är ett av de få sätten där jag klarar av att stå för någon slags kreativitet.

Jag avslutade passet med att gå en bit, plocka lite kantareller och bara må bra. Sen vart det en snabb dusch för att ge sig på det jag fruktat länge. Cykelklädesshopping! Jag kände att det var en bra dag att försöka få till det. Bra humör är en grundförutsättning för mig när det gäller att köpa kläder.

Rätt otippat slutade shoppingturen med att jag bar in några påsar i lägenheten. Det viktigaste köpet gjorde jag på min numera favoritaffär, Solsta cykel och sport! Där är det svårt att gå in utan att komma ut med en cykel eller något annat man egentligen inte har råd med, jag lovar. Dessutom har personalen förståndet att prata Specialized med mig och dessutom ge mig lite historik på ämnet. Tackar!

Jag var inne på några affärer till men det är framförallt den som bör nämnas. Där hittade jag två cykeltröjor och de var faktiskt inte ens svindyra. Passade gjorde de dessutom, och matchar von Snygg. I de andra affärerna hittade jag cykelbyxor, handskar och sport-BH. Sammanlagt spenderade jag 1200 kronor, på helt rätt saker såklart.

Simning i älven låg nu på schemat. Varför? Jo för att jag trodde starkt på att ha lite erfarenhet av att simma där det är strömt skulle stärka självförtroendet. Min första tanke var att åka till ett ställe med massa sandbanker med båten. Men båten hade gett upp. Det var en spricka i sidan och jag ville inte åka ut med den. Planen blev istället att ta mig till Almar och bada där. Det var faktiskt så att jag kom i en bit i vattnet och kände att det var kallt. Sen såg jag att det även var en orm där och badade, då var jag snabb upp, men jag gallskrek i alla fall inte. Någon slags vett bör man ha när man befinner sig vid vattnet!

Tredje försöket till simning gjordes vid en badplats en bit bort. Jag kom i vattnet, såg inga ormar och började simma. Jag simmade och simmade och simmade men jag kom ingen stans. Jag var till och med tvungen att ta i ordentligt för att inte flyta bakåt. Jag låg på precis samma ställe i tjugo minuter och simmade. Sen blev jag för uttråkad, det påminde om simningens svar på att springa på löpband. Med skillnaden att displayen på löpbandet i alla fall visar någon slags värden för hur långt man skulle kunnat komma. Jag funderade att prova att simma lite medströms men var osäker på om jag skulle klara det utan att hamna i Vänern.

Efter simningen var jag ganska kall och vad passar då om inte lite hård cykling. Von Snygg har jag tyvärr inte slitit på så mycket de sista dagarna så det kändes bra att ta med honom ut i solen. Jag körde rätt hårt men kort. Var uppe och smakade på mjölksyra lite då och då. Det var riktigt jobbigt faktiskt och jag är nöjd med att jag höll i de tre milen jag lovat mig själv. Tyvärr går det inte så fort framåt men en vis man sa att man måste slita för att förbättra sig. Så jag slet och hoppas på förbättring. Jag förmodar att det inte räcker med att slita en gång, men det gör inget. Jag tycker om att stöna och flåsa mig genom de Värmländska skogarna.

Efter de tre milen varvade jag ner ett tag. När jag kom hem badade jag härligt länge i badkaret med en kall Norrlands i handen. Nu har jag tagit en liten runda till bara för att herr Hybrid skulle få lite uppmärksamhet. Jag bara njutningscyklade och begrundade mitt öde att ha en så underbar dag att det faktiskt inte finns något att klaga över.

Jo förresten, jag klagar över att jag ska behöva sakna min PT. Jag har massa grejer jag skulle vilja prata med honom om. Men de smarta och intelligenta frågorna får jag ta en annan dag.

Den här dagen har verkligen varit underbar, förmodligen är den bara en väldigt lång hallucination.