Kärlek i luften...

Livet med rutiner går faktiskt bättre än det utan. Jag har verkligen förvånat mig själv när det gäller att anpassa mig till rutinerna. Är det då kul med rutiner? Nä, det vet jag faktiskt inte. De verkar mer nyttiga än roliga. Dock tror jag att jag får nöja mig med nytta.

Tyvärr har jag tappat skrivförmågan, jag vet inte riktigt när jag gjorde det men det tycks vara så att jag inte har någon som helst åsikt om något längre. Jo en sak vill jag ha sagt. SÄLJ FÖR F-N INTE NÅGON MER NU WENGER!

Silly season gör mig extremt nervig. Ska man behöva vara sådan två gånger varje år? Japp, förmodligen. Alternativet är att inte bry sig om fotbollen.

Så här är det, om jag inte bryr mig om fotbollen förlorar jag massa timmar framför TV:n med en öl i handen. Jag får inte gapa och skrika i vräkningsvarningsnivå. Jag får inte tömma mig på svordomar och lovord, jag får inte dansa och skratta och klappa i händerna och heller inte slänga mig handlöst i soffan, dunka näven i golvet eller slå huvudet i väggen. Jag får inte kalla ett gäng grabbar för jävla, värdelösa idioter och inte heller säga att jag älskar dom. Jag får inte leva på ruset efter en bra insats en hel kväll, sväva på moln, vara varmt pirrig i hela kroppen. Jag missar också att sura, att ha ett illamående i magen och få retfulla SMS.

Jag kommer inte hamna i långa eller korta diskussioner som alltid slutar med att man inte kommer någon vart. Jag kommer inte hitta en frände som säger att han älskar mig bara för att jag håller på rätt lag. Jag kommer inte sitta på Pitchers och vrålgapa tillsammans med någon okänd person i en gemenskap som mycket annat slår, jag kommer heller inte få ge gliringar till någon som har fel tröja på sig. Jag kommer inte få slänga igen dörren, lägga mig på sängen och mumla att jag inte vill bli störd på fem år, jag kommer heller inte att dansa på fontänen på torget och sjunga vackra lovsånger.

Jag tror helt enkelt inte jag kan sluta bry mig om fotbollen, den är ju en del av mig. Hur skulle jag kunna svika mitt småpojkslag? Det är visserligen så att dom sviker mig ibland, sen är jag förbannad. Eftersom det handlar om äkta kärlek går det snabbt över. Nä jag kan inte sluta bry mig, bara att skriva dessa rader, att minnas och även att längta har fått mig att le!

Ha det så fint i Steiermark grabbar! Skada er inte, ni brukar vara rätt klena tyvärr!

Måste avsluta med ett viktigt ämne som min vän Victor tog upp idag. Det handlade om att lova saker eller snarare att inte lova saker. Om att inte ge ohållbara löften. Ett gammalt utslitet ämne kan man tycka men ändå alltid värt att tänka på. Man ska inte lova saker som det inte är säkert att hålla. Jag lovar dock att vinner pöjkerna någon titel kommande säsong så ska jag banne mig, ja vad ska jag göra? Jag ska banne mig skriva en 40 sidor lång uppsats om min kärlek till er!