Det var mörkt och det var riktigt blåsigt. Luften var fylld av lätt regn, fallande virvlande löv, dofter från våt jord och övermogen frukt, av höst helt enkelt. Benen var lätta, andningen lätt. Lugorna fylldes av höstluft, kroppen av höstkänsla och det var som om jag hörde ihop med luften och hösten och som att jag liksom löven dansade i vinden.
Jag försvann inåt i tankarna men utåt i sinnet. Stegen var så lätta, världen var faktiskt min och jag tillhörde världen. Jag var på precis rätt ställe i precis rätt liv. Jag hade inga negativa tankar att rensa bort, jag hade ingen stress att bli av med, jag hade ingen frustration att bränna. Det här var enbart en runda för min njutning och för att få känna av den alldeles underbara hösten i hela kroppen.
Hösten är fantastisk.
Ja, det var länge sedan jag bloggade. Livet har rullat på, fort och härligt.
Kanske blir det skärpning framöver, kanske inte....